recension: Där skuggorna faller av liz moore

Där skuggorna faller är den bästa spänningsroman jag läst på länge. Wow! Stephen King har sagt att den är omöjlig att lägga ifrån sig efter sidan 200 (den är 500 sidor lång) och han har inte fel. Jag hetsläste den och transporterades så gott som direkt till ett sommarläger i Adirondackerna 1975, där den 13-åriga lägerdeltagaren Barbara en natt försvinner. Barbaras familj äger sommarlägret och 14 år tidigare försvann även hennes storebror Bear under mystiska omständigheter.

Liz Moore utforskar dessa mysterier och andra hemligheter kopplade till sommarlägret på ett fenomenalt sätt. Hon får dessutom allt att verka enkelt ur ett skrivperspektiv: hon skriver om två mysterier, inte ett; hon använder sig av 8(!) berättarperspektiv på ett mycket framgångsrikt sätt; hon hoppar fram och tillbaka i tiden och allt bara fungerar och flyter på.

Många av karaktärerna kommer att stanna kvar hos mig och det är svårt att välja en favorit, för de är alla så övertygande och genomarbetade, men utredaren Judy och lägerledaren Louise är nog mina favoriter. Det ska bli skoj att höra vilka som är era favoriter.

Betyg: 5

Plus: Att det är en uppslukande litterär spänningsroman som är omöjlig att lägga ifrån sig. Det hör inte till vanligheterna! Och att @modernistared ger ut Liz Moore på svenska. Tack!👏

Minus: Att jag nu läst boken. Oerhört avundsjuk på er som inte läst än. Ta fram filten, koka en kopp te och njut av denna medan höstvindarna viner utanför fönstren. Oslagbart höstmys 🔥